Search
  • Annelie Eriksson

(Tanken var ju inte att två inlägg på rad skulle handla om Chipotle, men hon är ju som hon är - så hon förtjänar det ;-) ) Sen jag började jobba heltid med stallet känns det som att allt tar lite längre tid än tidigare. Dock handlar det nog mer om att jag om sex veckor ska föda lillasyster i familjen, så det är nog snarare jag som blivit lite långsammare ;-)

Under måndagen tog det mig verkligen hela dagen, från 7 på morgonen till 21 på kvällen att genomföra allt som skulle ske. Det börjades med vanliga, utsläpp, mockning och stallfix. Efter lunch påbörjades förberedelserna för hovslagarbesöket. Här hemma skulle tre vuxna hästar och två föl verkas. Borta på lösdriften var det två ston och ett föl.

Chippen och Majsan fick åka lastbil hem för att verkas här hemma medan hästarna kvar på lösdriften fick sova några timmar inne i lösdriftshallen, allt för att torka benen lite.

Chippen är ju Chippen och gjorde lite som hon alltid gör när man rubbar hennes rutiner. Hon är sig själv helt enkelt… De gick på lastbilen snällt båda två när jag hämtade dem, men när vi kom hem hade fröken Chipp helt enkelt glömt bort hur man uppför sig. Hon gick rätt in i stallet och fortsatte rakt fram. Jag och Majsan hamnade på efterkälken så jag släppte.

Bakdörren var öppen, men kedjan satt över dörrhålet som vanligt, så jag tänkte att hon vänder ju och går till oss igen.

… Hur jag ens kunde tänka så får mig att skratta! Chippen gjorde som Chippen gör - hon gick ut. Pang sa det så sprack dörrkarmen när kedjan slets från väggen och ut gick Chippen. Kvar som två fågelholkar stod jag och Majsan.

Alltså, när saker går fel, men ändå på något vis känns någorlunda kontrollerat. Då kan jag bara skratta. Det gjorde jag nu. För det är så typiskt Chippen! Hahahaha! Sen blev hon själv förvånad och varvade stallet skrikandes ”Vart tog mitt föl vägen??” Ehm, där du lämnade henne, knasboll!

Hon hittade in till oss igen och lugnade sig. Därefter blev det spolspilta och skilda boxar för de två. Chippen blev så trött av hela äventyret att hon nästan stod och sov när Maria kom för att verka. En perfekt lösning med andra ord ;-)

Efter den lilla actionstunden kom de andra hästarna in som skulle verkas, även de blev tvättade om benen och fick torka i boxarna.


































Vår hovslagare Maria har hängt med oss i många år - snart 10 tror jag!


Den långa dagen fick ett bra avslut dock när samtliga uppförde sig på bästa sätt vid verkningarna. Så smidigt när det bara löper på och även borta på lösdriften stod de som små ljus <3

Jag och Per avrundade kvällsfodringen med lite nattmockning, boxbyten och vattenfyllning. Eftersom jag går mycket på magkänsla blev det även dags för Majsan att lämna sin mor. Chippen fick sova inne i stallet medan Majsan fick stöd av Rose ute i fölboxen.

Under tisdag morgon har jag nu kört över Chippen till lösdriften igen och vips är avvänjningen gjord. Snabbt och smidigt!

Nyvaken efter första natten ensam <3



Dock har jag fått uppmaning och att ta det lite lugnare i dag. Så jag sitter snällt inne nu till klockan 10 med lite julmust innan det är dags att gå ut och fixa stallet. En micropaus är faktiskt också en paus!

I bloggen här som jag nu ändå startat lite tänkte jag blanda lite från vardagen och tips. I nästa inlägg kommer, enligt mig, världens bästa tips på hur man får sårbandage att vara orörda från den bitande hästen. Vilken cliffhanger, eller hur!

Mvh Annelie

102 views0 comments
  • Annelie Eriksson

Chippen och Niklas Jonsson i Österrike. Foto: Tomas Holcbecher/Holcbecher.com 2017 beslutade jag mig för att vi skulle bedriva ett litet avelsprojekt här på gården. Jag strävar ju alltid efter att lära mig nya saker, så varför inte prova avelsbiten på riktigt. Tanken var att ha ett eller två avelsston. Nu bor det fem stycken på gården - varav tre är våra egna. :-)

Jag tänkte presentera våra egna damer lite och börjar med hon som fått axla uppgiften på heltid först av alla. Chipotle HH, även kallad Chippen eller Chip här hemma. Hon är uppfödd av Hot Horses i Norrtälje 2004 och hann med många fina framgångar innan hon kom till oss 2017. Chippen är efter hingsten Quite Easy och stoet Chamina som är efter Robin Z. Hon är för mig en klassisk Quite Easy-märr. Väldigt personlig! Hon är den häst som jag sliter mitt hår för ibland och älskar otroligt mycket. Hon kommer alltid när jag visslar/ropar hennes namn och om hon fick skulle hon gärna sitta i knät här hemma under fredagsmyset. ;-)

Min älskade nallebjörn <3 Foto: Maria Oscarius Hon har tillsammans med Niklas Jonsson i Örebro tävlat upp till 1,55-hoppning internationellt. Tävlingsplatser som bland annat Falsterbo, Dublin, Arezzo och Barcelona har varit destinationer för henne. Chippen är på grund av sina framgångar ett trestjärnigt prestationssto hos SWB. Hon är fri från WFFS-genen. När det stod klart att karriären var över fick jag kontakt med Niklas och kunde köpa henne. Det kändes lite pirrigt att köpa ett avelssto som man inte känner och sedan matcha rätt hingst med henne. Här fick jag ovärderlig hjälp av Niklas och kunde få höra hur hon uppfattas i ridningen, vad han ansåg vara hennes svagheter och styrkor. Första året blev hon uttagen till Lövsta Star - ett avelsprojekt för att få in fina ston i avel. Vi kom överens om att ta Lövsta-hingsten Karmel vd Watering till henne. 2018 föddes då Quimby LVST (ett prefix som visar att hon varit med i projektet). Vi är så otroligt stolta över "Quimpan" som numera bor på Solbacken Gård i Halmstad. 2019 kom hennes nästa föl i vår ägo - Mary Ellis, som är efter Bertram Allens Romanov II. Även "Majsan" såldes till Solbacken Gård och får växa upp tillsammans med sin halvsyster.


2020 får Chippen inget föl, utan inleder avelssäsongen när stationen öppnar i april för betäckning. Vad gäller hingstval så är det den ständiga ångesten och förvirringen. :-) I skrivande stund finns det ett stort antal hingstar jag vill välja, men när man börjar korta ner listan blir det lättare. Jag har några månader på mig, så till slut kommer vi nog fram till något bra!

Utöver våra två uppfödningar har Chippen sedan tidigare en avkomma. Chili Explosion HH som föddes 2008. En valack efter Empire som numera bor i Kairo, Egypten. Jag fick 2017 kontakt med ryttaren via Facebook, vilket var superroligt att kunna höra lite om avkomman och framgångarna.

Chippen 2017 - här tidigt dräktig med Quimby LVST e. Karmel vd Watering. Foto: Maria Oscarius


Dräktig!



Chippen och nyfödda Quimby LVST


Chippen med Mary Ellis på sommarbete 2019. Mvh Annelie

53 views0 comments
  • Annelie Eriksson

Foto: Maria Oscarius


Under åren på gården och med verksamheten har vi löpande tagit emot hästar som är ordinerade boxvila. Ofta kommer de till oss i brist på sällskap i det egna stallet. Något som ofta slår mig är att det finns en lättare skam över att ha sin häst på boxvila. För mig handlar det ofta om att leva – eller inte leva.

Beroende på typ av skada kan boxvilans längd variera, från några få dagar till månader. Årstiden i vårt härliga land spelar också in i kalkylen. En häst med gips eller bandagerade sårskador ska inte komma ut i regn och vätan som uppstår. Som hästägare har man kanske aldrig behövt ställa sin häst på boxvila och det känns väldigt jobbigt, stort och betungande. För oss som stött på en stor mängd hästar i detta tillstånd vill jag ändå, om än kanske ut i tomma intet, skriva några rader om det.

Det första jag vill skriva, och som jag till fullo står för är: En häst med boxvila lider sällan! Vi har inte haft någon häst här som har mått psykiskt dåligt över att hållas inne på box under en begränsad tid. Med det sagt finns det självklart förebyggande åtgärder man kan genomföra för att lätta upp tiden för hästen.

1. Lyssna på veterinären Den första punkten är utan tvekan att lyssna på veterinären. Som hästägare har du åkt till denna yrkesperson för att få den sakliga, kunniga och objektiva bedömningen av skadan hästen har råkat ut för. Att åka därifrån och inte följa de ordinerade åtgärderna är inte ett alternativ. Om man inte känner sig bekväm är det bara att styra bilen mot en annan veterinärklinik för en second opinion - INTE lyssna på vad övriga säger hemma i stallet.

2. Miljöombyte En av fienderna mot hästens läkande kan faktiskt vara de invanda rutinerna hemma i stallet. För en skadad häst kan det vara otroligt viktigt att vila verkligen betyder vila. Men hur blir det då för hästen när morgonen kommer och kompisarna leds ut till hagen? Flera hästar som kommer till oss är ranghöga och måste byta miljö för att landa och vila i lugn och ro. Våra uteboxar är mina älskade boxar, där blir det lite ute men ändå inne.

3. Sällskap Kan det kanske finnas ett alternativ i hemmastallet, att hästkompisen stannar inne om dagarna för att hålla sällskap? Eller kanske i alla fall delar på uppgiften med någon annan hästkompis? Här finns det egentligen ingen självklarhet att hästägare ställer upp med sina hästar. Det är inte alla som vill låta sin fullt friska häst stå inne en solig dag i juli för att hålla en annan häst sällskap.

4. Håll igång magen Ingen av våra kundhästar har någonsin fått problem med magen under boxvila. Dock ska man hysa väldigt stor respekt för att en häst i god kondition plötsligt ska stå still 24 timmar om dygnet. Det är ofta smärtstillande och inflammationshämmande medicin inblandat i detta, så rådfråga veterinären vad man kan göra för att förebygga eventuell kolik.

5. Rykta ”En skadad häst ska få mer omvårdnad än en tävlingshäst”, det sa en veterinär till mig för många år sedan. Boxvila får inte betyda bortglömd. Den vill vara med, synas och vårdas på samma sätt, om än inom ett begränsat utrymme. Personligen är jag för att hästens päls får växa ut, hellre en varm päls och tunnare täcke än klippt häst och tunga täcken under viloperioden är min filosofi.

6. Håll planen Hästen ser glad ut, den känns lugn och det har ju faktiskt gått några veckor. Vad kan en kort promenad göra eller bara att ta ut den för att beta en stund? Så kan tankarna gå, men här finns det en röd lampa. Det kan faktiskt förstöra mycket. Ett enda bocksprång eller en snabb sväng för att den blir rädd, glad eller bara är taggad kan flytta tillbaka rehabiliteringen till ruta ett. Håll planen! Kliar det i fingrarna så ring veterinären och stäm av, det kan vara ok, men även vara i den fas där skadan är som mest skör.

Med ovan tips nedskrivna vill jag även lägga till – gnistan kommer tillbaka! Ni som sett det vet vad jag menar, och jag blir fortfarande lika varm i magen och hjärtat tar en dubbelstuds i bröstet när det sker. När man har jobbat med hästarna i flera månader, följt ordinationerna med boxvila, liten liten sjukruta till en större sjukruta till en större hage. Plötsligt kommer det – vändningen. Hästen känner det själv, kanske för att det inte längre finns någon smärta där skadan satt eller i samband med att vårgräset kommer efter en mörk vinter. Då höjs nacken sju centimeter och gnistan i ögonen är tillbaka. För mig handlar det ofta om att där kommer hästen åter, en häst som jag aldrig sett tidigare eftersom de kommer hit skadade. Då vet jag att vi har kommit en lång väg och snart är klara med vår del i arbetet.

Fotnot: Jag är inte veterinär, det här är ingen handbok eller svar på alla frågor. Jag kände bara ett behov att få skriva och kanske avdramatisera ordet ”boxvila” lite. Ett behov jag under några år faktiskt haft, men inte kommit mig för att skriva ner.

Mvh Annelie

26 views0 comments
Stall_Steninge.jpg