Fölvakandet är alltid en spännande tid. En tid laddad med känslor. Jag är beredd på A L L T. Då menar jag verkligen allt. Lyckliga fölningar, katastroflägen, inkallning på hjälp och tackar även nej till utlåning av lastbilen, ifall vi skulle behöva lasta och åka. Jag brukar tänka den klassiska "förberedd överlever" och det är ju det största målet – alla ska överleva. I skrivande stund har Cajza gått över 16 dygn och Rosa är beräknad om 8 dygn. Men jisses, jag vet inte om det är april-vädret eller damerna som bara njuter av att spela mig ett spratt eller två... Jag använder mig av en Refraktometer, ett mätverktyg av råmjölken i juvren. Den ger en indikation om hur nära fölningen är. Egentligen så visar den hur bra kvalitet råmjölken håller, desto högre kvalitet, (troligtvis) desto närmare fölning. En droppe per gång räcker och förra året var den klockren med alla tre ston. I år – en j*kla lurendrejare.
Iofs, till refraktometerns försvar, så har det varit 10 + med sol och vindstilla ena dagen för att växla till 9- på natten och snöstorm nästa dag... Det är tusingen inte lätt att veta när man ska släppa ut fölet då. I natt (natten till 5/4) trodde jag dock att Cajza kände sig redo. Hon betedde sig lite märkligt under dagen/kvällen och hade rejäla förvärkar under natten. Jag höll mig vaken till 3-snåret, sen gav jag upp och ställde klockan på täta ringningar istället. För en sak är säker – jag vill inte vakna upp och se ett föl i boxen. PANIKEN - gud får rysningar. Okej om allt gått bra, men om inte... Huja.
Nå väl – ni förstår, inga föl har kommit. Ännu.
Cajza la sig demonstrativt med rumpan mot väggen i natt. Precis så gjorde Chippen när Mary Ellis kom till världen... Så jag fick springa ner och dubbelkolla att det inte var något på väg ut.
Vad gör vi då i väntan på fölen?
Jo, planerar för fullt inför kommande avelssäsong. Om drygt en vecka öppnar Stockholm Seminstation, som är både min arbetsplats (mammaledig nu dock) och dit vi åker med stona. I år känns det extra roligt när de fyller på med superfina hingstar i programmet. Jag har redan varit och hälsat på dem :-)
En av dem, Kentucky Van't Ruytershof, kommer faktiskt få bli fästman till både Cajza och Nella. Blir kul att se vad en hingst kan lämna på två så olika ston. Chippen är planen Cardento. Men endast ett begränsat antal ston får använda honom, vi snackar typ max 6 stycken. Så håll tummarna att hon blir utvald!
Lösdrift
Borta på vår lösdrift händer det grejer. Fidel Castro insåg att han var hingst och har fått flytta till en annan lösdrift med en jämnårig hingst och en valack. Superroligt tyckte han!
1-åriga "Mini" har istället flyttat in häst och min kompis 17-åriga pensionär. I påsk kommer ytterligare en 1-åring och när Covid-19 lättar lite kommer även en 1-åring från Tyskland. Blir roligt för dem att vara fyra "småtjejer" som leker med varandra.
Mini och Rose är bästisar! Delar gärna frukosttallrik <3
Fidel i full fart på nya lösdriften! Stall/Rehabilitering
Här hemma i stallet är det fullt, knökfullt. Superroligt, men samtidigt måste jag tacka nej till kunder. Det tar emot varje gång jag måste göra det – och Per blir förvånad när det inte är överfullt :-) Två nya hästar har kommit till, en hovbensfraktur och en med skada på gaffelbandsfästet. Unga hästar som båda busat lite för mycket i hagen. Just nu är vi snart på väg mot att två hästar ska flytta, en kom hit med fång och gipsade framhovar. Den andra kom hit med strikt boxvila och skadat ligament i hoven. De båda är nu under igångsättning och ska flytta hem. Samma dag som de åker kommer nästa köras hit. Vi har en hästägare som står och stampar tålmodigt. Vi ska nämligen hjälpa henne (med seminstationen) att få två, troligtvis tre, av hennes hästar dräktiga. Superroligt och kul att få förtroendet!
Fem år och boxvila är ganska trist, men då kan man få kliva ut till rundbalen och erbjudas buffé! En hit!
Avslutar med två bilder. En på KAOS-vädret. När man vaknar upp och ser snö lixom... Och den andra på tecken att mina kunder är bättre än alla andras – leverans av favoritgodiset. Ä L S K A R chokladäggen! MUMS
