Våga håll i handbromsen även vid grönt ljus

Jag har lite i uppgift att vara motsträvig ibland. Det handlar självklart, som alltid, om hästens bästa. Men jag förstår om både hästägare och framförallt hästen tycker att jag är så tråkig när jag säger nej, nope, njet! :-) Det slår mig flera gånger per månad att min hästvardag är inte som alla andras. Jag har sett mer skador, hästar och hältor än de flesta hästägare. Sen är jag självklart ingen veterinär, men jag tror väl att vi fick det till över 100 hästar som passerat oss genom åren? Två saker får mig alltid att tänka "wow, lugn" när jag pratar med hästägare. Och sen har jag ju glädjen i att bestämma vad som händer på min gård. Hästarna som bor här gör som jag anser är bäst, något annat kommer jag inte ställa mig bakom. Exempel nummer 1: Veterinären ger grönt ljus! Hipp hurra och självklart vad vi alla längtat efter. Men stopp i galopp. Nu ska vi inte aktivera för fort, släppa ut i för stor hage och bara den låta vind för våg vara häst igen. I min värld är det alltid en 14-dagars period med att vänja in hästen mot veterinärens frisläppning. Sjukt tråkigt, jag vet! Men tänk om man skulle komma hem från veterinärbesöket - släppa ut hästen i hage och vips skadar den sig. Hujedamig vad man skulle smälla av då! Exempel nummer 2: Det händer både här på gården och nämns ofta i telefonsamtalen när ägarna ringer hit. Det kan handla om en häst som haft boxvila och nu börjat promeneras eller att jag själv promenerar här. "Men hästen är glad och pigg, så det känns skönt". Tvi tusan. Nope, jag känner ingen glädje i att det är så vid promenader eller vid invänjning av sjukhage. Inte det minsta faktiskt. Hästen har, oftast, då fortfarande en aktiv skada och den skadan, kanske en senskada, kommer inte tycka att det är roligt att hästen är pigg och glad. Snabba ryck och vändningar är inte positivt i detta skede.

När jag sitter och skriver här kommer även minnen av hästägare som säger att hästen har tråkigt, det är synd om den. Den har inte fått äta gräs i stor hage under sommaren, den har inte fått galoppera i snön under vintern eller känna den krispiga luften på en skogstur under hösten. Well... Det struntar jag faktiskt i :-) Här på gården handlar det om att aktivt under några månader jobba för att hästen ska kunna leva många år och vara hel och lycklig. Då får det tusan vara lite extra tråkigt medan man står här och läker! Jämförelse: Tänk dig efter en två veckors influensa så springer du 1 mil i full fart. Hur mår kroppen då? Eller om du efter en rejäl vrickning i foten ska ut på en hinderbana över stock och sten. Inget av ovanstående aktiviteter är en god idé. Så jag är den tråkiga mamman som säger "kolla på tv, drick te och sov en helg till". <3

Ha en fin dag, nu ska jag ner och mocka lite! :-) /Annelie

Balansen mellan tid och preparat

Frasse, han har inget med rubriken att göra, men han har åkt hem och vi saknar honom <3 Sommaren springer iväg. Redan nu är vi inne i juli och jag undrar lite lätt - vad fan hände. På ren svenska :-) Vi njuter av att ha hästarna på våra sommarbeten blandat med rehab- och semesterhästar i stallet. Det är stammisar som kommit tillbaka på semester och några nya bekanta som vi redan nu gillar skarpt. Varje år slår det mig hur lätt det är för både gamla och nya hästar att komma in snabbt i våra rutiner. Det är snarare, som i går när det öste ner regn, dumt av mig att ändra rutiner. Att ta in hästar tidigare än 22 är inget de uppskattar hur blöta och kalla de än är!

Jag och Per bollar med drömmen och tankar om ett större stall. Mer lättarbetat med oss och hästarna i fokus. Kundunderlaget finns, förra veckan fick jag tacka nej till fyra hästar. Men samtidigt så känns det läskigt. Tänk om vi investerar och en dag tar allt slut. Ingen vill längre ställa sin häst här. Läskig tanke för jag älskar verkligen vad vi håller på med <3 För våra fölston ser det bra ut. Carnella är dräktig med Kentucky Van't Ruytershof på 59 dygn medan Cajza återigen är dräktig med Cascari på 33 dygn. Chippen kommer semineras i morgon tisdag med Don VHP Z. Hon var dräktig på första försöket men var lite över ambitiös och kom med tvillingar. Hon resorberade och därefter har jag haft många samtal med mig själv. Det är här jag har försökt hitta en balans mellan tid och preparat (därav rubriken). Seminsäsongen är "kort" och vi vill alla ha tidiga föl så att man "kommer igång". Men här har jag verkligen sagt stopp till mig själv. Man får inte rusa iväg. Naturen och stoet gjorde rätt. Hon blev dräktig. Dagarna springer iväg, nästa brunst dröjer och man ser tiden rinna ur fingrarna. Men vad är då bäst, att spruta igång en brunst eller ha lite is i magen, andas genom näsan och vänta på att brunsten ska komma naturligt? Eftersom jag alltid, alltid säger åt våra kunder att vara lugna och ge skador tid... Så sa jag det åt mig själv. Vad är en vecka hit eller dit. Ge det tid så kommer det nog en stark och bra brunst. Nu körde jag in henne till stationen imorse. Så brunstig att lastbilen svajade och i morgon seminerar vi. Så ska det vara! Jag är så nöjd att jag stannade upp mig själv och inte försökte forcera något som jag vet skulle komma. Att jag satt still i båten även om det var väldigt svårt. För vi vill så gärna ha dräktigt nu, nu, nu så att säga. Håll gärna en tumme för Chippen, men jag litar på henne - i slutet av måndagen kommer en bild på hennes embryo i magen ;-) Denna vecka är det full rulle! I dag ska en tappsko slås på, i morgon blir det både seminstationen och kliniken. Onsdag seminstationen och Maria kommer hit. Jag överraskar henne med 16 hästar (tror jag det var) som ska skos/verkas. Har utlovat kaffe i mängder och vi kommer citat "köra till vi stupar, den som ger upp först är en mes". haha! Det är rätt inställning när man är vår hovslagare ;-) Torsdag är det åter seminstationen och fredagen verkar hittills ganska oplanerad, men det håller nog inte länge till. Nu är det dags att sparka igång veckan, var bara lite skrivsugen.

Ps. Cajzas föl Conny ska visas både på fölvisningen och är anmäld till selekteringen inför Elitfölauktionen. Det får vi ta nästa gång!

/Annelie

I väntan på fölen...

Fölvakandet är alltid en spännande tid. En tid laddad med känslor. Jag är beredd på A L L T. Då menar jag verkligen allt. Lyckliga fölningar, katastroflägen, inkallning på hjälp och tackar även nej till utlåning av lastbilen, ifall vi skulle behöva lasta och åka. Jag brukar tänka den klassiska "förberedd överlever" och det är ju det största målet – alla ska överleva. I skrivande stund har Cajza gått över 16 dygn och Rosa är beräknad om 8 dygn. Men jisses, jag vet inte om det är april-vädret eller damerna som bara njuter av att spela mig ett spratt eller två... Jag använder mig av en Refraktometer, ett mätverktyg av råmjölken i juvren. Den ger en indikation om hur nära fölningen är. Egentligen så visar den hur bra kvalitet råmjölken håller, desto högre kvalitet, (troligtvis) desto närmare fölning. En droppe per gång räcker och förra året var den klockren med alla tre ston. I år – en j*kla lurendrejare.

Iofs, till refraktometerns försvar, så har det varit 10 + med sol och vindstilla ena dagen för att växla till 9- på natten och snöstorm nästa dag... Det är tusingen inte lätt att veta när man ska släppa ut fölet då. I natt (natten till 5/4) trodde jag dock att Cajza kände sig redo. Hon betedde sig lite märkligt under dagen/kvällen och hade rejäla förvärkar under natten. Jag höll mig vaken till 3-snåret, sen gav jag upp och ställde klockan på täta ringningar istället. För en sak är säker – jag vill inte vakna upp och se ett föl i boxen. PANIKEN - gud får rysningar. Okej om allt gått bra, men om inte... Huja.

Nå väl – ni förstår, inga föl har kommit. Ännu.

Cajza la sig demonstrativt med rumpan mot väggen i natt. Precis så gjorde Chippen när Mary Ellis kom till världen... Så jag fick springa ner och dubbelkolla att det inte var något på väg ut. Vad gör vi då i väntan på fölen? Jo, planerar för fullt inför kommande avelssäsong. Om drygt en vecka öppnar Stockholm Seminstation, som är både min arbetsplats (mammaledig nu dock) och dit vi åker med stona. I år känns det extra roligt när de fyller på med superfina hingstar i programmet. Jag har redan varit och hälsat på dem :-) En av dem, Kentucky Van't Ruytershof, kommer faktiskt få bli fästman till både Cajza och Nella. Blir kul att se vad en hingst kan lämna på två så olika ston. Chippen är planen Cardento. Men endast ett begränsat antal ston får använda honom, vi snackar typ max 6 stycken. Så håll tummarna att hon blir utvald! Lösdrift Borta på vår lösdrift händer det grejer. Fidel Castro insåg att han var hingst och har fått flytta till en annan lösdrift med en jämnårig hingst och en valack. Superroligt tyckte han! 1-åriga "Mini" har istället flyttat in häst och min kompis 17-åriga pensionär. I påsk kommer ytterligare en 1-åring och när Covid-19 lättar lite kommer även en 1-åring från Tyskland. Blir roligt för dem att vara fyra "småtjejer" som leker med varandra.

Mini och Rose är bästisar! Delar gärna frukosttallrik <3

Fidel i full fart på nya lösdriften! Stall/Rehabilitering

Här hemma i stallet är det fullt, knökfullt. Superroligt, men samtidigt måste jag tacka nej till kunder. Det tar emot varje gång jag måste göra det – och Per blir förvånad när det inte är överfullt :-) Två nya hästar har kommit till, en hovbensfraktur och en med skada på gaffelbandsfästet. Unga hästar som båda busat lite för mycket i hagen. Just nu är vi snart på väg mot att två hästar ska flytta, en kom hit med fång och gipsade framhovar. Den andra kom hit med strikt boxvila och skadat ligament i hoven. De båda är nu under igångsättning och ska flytta hem. Samma dag som de åker kommer nästa köras hit. Vi har en hästägare som står och stampar tålmodigt. Vi ska nämligen hjälpa henne (med seminstationen) att få två, troligtvis tre, av hennes hästar dräktiga. Superroligt och kul att få förtroendet!

Fem år och boxvila är ganska trist, men då kan man få kliva ut till rundbalen och erbjudas buffé! En hit!

Avslutar med två bilder. En på KAOS-vädret. När man vaknar upp och ser snö lixom... Och den andra på tecken att mina kunder är bättre än alla andras – leverans av favoritgodiset. Ä L S K A R chokladäggen! MUMS