Cajza - hästen med stort H. Foto: Magdalena Grönneberg
I allas hästliv finns det en häst som betyder lite mer än någon annan. För mig är Cortzana, Cajza just den hästen. Det tvåstjärniga prestationsstoet efter Cortez - Maraton, född 2003, kom in i vårt liv på ett oväntat sätt tidigt på året 2011. Jag fick ett samtal av en kompis om jag ville köpa henne, detta utan provridning eller att jag ens tittat på henne. Dock kände jag ju till henne och prestationerna. Där och då kunde jag inte ta något beslut för vi skulle åka utomlands. Lovade att återkomma med besked när vi kom hem. På en restaurang i soliga Gran Canaria (tror det var där vi var...) mötte vi upp kompisen Malin och Sangrian började flöda, trots den tidiga timmen. Där pratade vi om för- och nackdelarna med att jag eventuellt skulle bli hästägare. Mot den sista tillbringaren fanns det ju inga tvivel. Hästen skulle till mig. Tack gode gud för det! Vilken resa hon har tagit oss på. Vilka minnen, drömmar som blivit uppfyllda och så många otroligt roliga timmar i stallet och stunder på tävlingsbanorna. Hon är hästen som på något vis fick mig att komma hela vägen till att bli reporter och börja jobba heltid på Hippson. Det var nämligen med Cajza i mitt liv som gjorde att jag började blogga på just Hippson. Utan henne hade vi inte heller köpt gården, eller jag blivit intresserad för avel. Ja, ni förstår - hon är grunden till allt!
Hon har tävlat upp till 1,30-hoppning med placering och vår största framgång var Falsterbos amatörtour. Hon har för mig varit den bästa amatörhästen, sällan hon kommer hem från en tävlingsdag utan rosett till samlingen. Även hon är fri från WFFS-genen och nu, som blivande 17-åring, pensionerad från tävlingsbanorna och betäckt med Cascari. Jag hoppas få behålla det kommande fölet, men redan nu har det börjat vifta lite intresseflaggor för avkomman.
Ps. Visst är det lite roligt att våra tre avelsston har namn som börjar på C. ;-)
Min bästa kompis i vått och torrt <3
Efter första starten i Falsterbo.
Oavsett om det är efter en runda i Falsterbo...
...eller en runda i ett regnigt Gagnef, så har hon alltid satt ett leende på mina läppar. <3
Foto: Anki Yngve/Hippson.se
